trasseltova

Igår så var jag funktionär på Bålsta halvmarathon. Jag, Johanna och en tant jag aldrig sett förr fick sköta vätskekontrollen - en givande uppgift. Det är så härligt att se hur alla kämpar fast de knappt kan stå på benen medan de springer envist på för att göra sig själv rättvisa. Det regnade men vad gjorde det? Sportdrycken smakade skit men vad gjorde det? Poängen var att träffa alla ifrån Bålsta IK team äldre igen. Alla har nu gått skilda vägar, men att träffa alla igen gör så att det är värt mödan att gå upp tidigt på en lördagsmorgon, stå och frysa i regnet. Jag kommer ihåg för ett x antal år sedan, då vi i gruppen var som en liten familj. Vi träffades flera dagar i veckan och tränade, pratade och skrattade. Nu träffas vi mer sällan, men det är alltid lika kul. Den här gemenskapen är gulvärd, oslagbar och något alldeles utöver det vanliga. Vi har upplevt så mycket tillsammans och det är de här som verkligen är minnen för livet!

Just nu så sitter jag här hemma och gör ingenting. Har pluggat lite - det enda som finns att göra. Måste seriöst börja ta tag i saker och ting och göra nåt åt det här. Är trött på att sitta hemma och rulla tummarna. En så jävla ovärd fredag.

Nu sitter jag här i skolan och väntar på att Lollo ska sluta. Själv så slutade man kl 13,  men vi ska ju ner och hänga på café myntet. Är smått överlycklig för att det finns internetanslutning här uppe på översta våningen. Dock så är det ganska svag strålning, men det duger gott och väl.
     Duktig som jag är så sitter jag och pluggar lite. Håller på med engelska grammatik med tanke på att vi har vårt första prov nästa torsdag! Då får vi se hur högt engelska läraren har lagt upp ribban och vilken nivå det kommer vara på det provet.
     Jag har dessutom blivit utvald (tillsammans med två andra boys i klassen) att representera det här programmet och gå runt och snacka om det på högstadieskolor. Omg, såklart att jag blev vald likzåm. Är väl den typen?
     Men nu så ser jag the slicked cat (Lollo) stå och fixa vid sitt skåp. Hon har alltså slutat - och snart är det dags att smocka i sig massa godsaker.

TAKE CARE

Jag får många frågor om hur det är efter operationen. Det är svårt att svara på, konstigt nog. Jag vet inte hur det känns. Jag har fortfarande ont, svårt att sova osv. Drömmer mardrömmar och är rädd för att somna.
     Idag hade vi en dubbellektion i svenska och det var kul. Vi fick göra en powerpoint och min, Beccas och Isas blev ju lätt snyggast of course.
     Efter skolan så tog jag även ett snack med min mentor om att det är för lätt för mig i skolan. Ingen utmaningen. Han skulle se vad han kunde göra åt saken.
      Jag, Becca och Isa har alltid superkul med våra webcams. Fast Isas är typ sönder, så hon har lämnat in sin data, haha!
Dagens roligaste var när hockey-killarna kom försent till mentorstiden och fick sjunga "ekorrn satt i granen" för hela klassen. Oförglömligt!
    
Imårgån efter skålan ska jag vara med Lollo!! FNIZZ vad kul.

TAKE CARE



   Becca                                     Tova                                          Isa

Jag ska nu dra en story som utspelade sig för ett par år sedan i ett litet samhälle utanför Barcelona. Jag har alltid varit svag och haft ett speciellt förhållande till gosedjur. Jag har behandlat dem som levande djur, fast de egentligen bara är döda och uppstoppade ting.
     Jag hade en gång en gosedjurs hund. Vips hette han. (Hade svårt att uttala S, så det blev VipssSsszz) Han hade brun päls med klarblåa ögon. Han såg faktiskt alltid lite halvt drogad ut, för ögonen hängde  så mycket på han.
     Vips har varit med om många resor till utlandet. Jag fick honom på min födelsedag år 2000. Jag var åtta år då. Vi befann oss på Cypern den födelsedagen, så han har alltid älskat att åka utomlands. Sol, värme och bad var hans grej.
     Vips har varit med om mycket. På träningslägret i Spanien, i Torremolinos utanför Malaga, med friidrotten för flera år sedan så pruttade Millan honom i nyllet flera gånger. Jag kommer ihåg hur sur jag vart, medan hon låg och gapflabba i sängen. Oförglömligt.
     I början av juni 2006 befinner sig familjen Thuresson i en by, som är belägen utanför Barcelona på kusten. Vips är självfallet med. Ingen semester utan Vips! Men inte visste vi då, att detta skulle bli den sista resan och flygturen för Vips.
     En dag när vi kommer till hotellet efter en dag på stranden, så är Vips borta. Jag får lite halvt panik och letar som en galning. Säger til mamma och pappa "VIPS ÄR BORTA". De svarar tröstande "Nej, leta lite till. Du har säkert bara inte tittat efter så noga". De hade så rätt. Han låg pladaskt på mage under sängen. Allt var som vanligt igen. Men detta var dock bara lugnet före stormen. Morgondagen hade ännu inte börjat.
   Efter en dag på stranden kommer vi hem utslitna. Jag lägger mig på sängen, men hittar inte Vips. Men jag behåller lugnet bättre än gårdagen och letar noga. Kommer faktiskt ihåg att jag tog en titt i toaletten också, för säkerhetsskull. Jag hittar honom inte, så jag säger till mamma och pappa "VIPS ÄR BORTA". De suckade djupt och bad mig titta efter en gång till. Jag letade i flera minuter. Ingen Vips. Pappa fick bege sig till receptionen, och han sa "My daughter has lost his dog". De i receptionen missuppfattade hela händelsen och trodde det var typ en schäfer eller något. Pappa fick förklara "No, it's not a real dog. It's a small one.." De svarar med "One chihuahua?" Pappa ba "No,no, it's a toy". De i receptionen suckar. (Tur att pappa inte sa att jag var 14 år och var ledsen över mitt borttappade gosedjur). De i receptionen förklarade att det var möjligt att Vips kunde ha legat i lakanen och att städarna hade missat honom och att han kom till tvätteriet. Inget de kunde göra åt saken. Men de lovade att skicka hem Vips till oss ifall de återfann honom. Vid det här lagret så var min semester redan förstörd, och när vi kom hem så väntade jag varje dag på att få en lapp där de stod att jag kunde kvittera ut Vips nere på ica där de stora paketen i Sigtuna hämtas ut. Jag väntade i onödan och fick med tiden acceptera att Vips bara är ett minne blott.

R.I.P VIPS
VILA I FRID<3

Vet ni vad jag gjorde igår innan jag fick ont i magen? Jo, jag städade rummet! Första gången på sisådär 2 år. Men då menar jag en ordentlig städning. Inte bara att plocka undan lite småkrafs. Jag tog bort flera möbler, dammade prishyllan, rensade bort massa skräp och packade ner mina kära gosedjur i papperspåse som ska ställas upp på vinden. Kände att jag blivit lite för gammal för gosedjuren, men det är ändå lite sorgligt att se den lilla hunden ligga söndermosad och hjälplös i en papperspåse från ica maxi. Dags att ändra sig. De får tillhöra det gamla kapitlet.
 Jag vet att Lollo alltid har tyckt att jag har så jävla fult på mitt rum, hahaha. Det tycker mamma också - men nu kan ni inte klaga! Nu är det så luftigt och fint. Nu är det bara det svåra kvar. Att behålla det såhär.

Länge sedan. FÖR länge sedan. Men det finns inget att skriva. Allt rullar på. Livet leker inte, men det duger. Har haft träningsuppehåll sedan skol-SM, vilket jag förövrigt vann. 5.60 m - flickor 16 år. Hela släkten satt bänkad, haha. Fatta vad förvånad jag blev, då jag blickade upp mot läktaren, så satt pappas släkt där. Det ökade pressen lite, men jag behöll lugnet.
     Skulle ha börjat träna idag. Uppbyggnadssäsong. Sådär härligt jobbigt. Svetten rinner, musklerna krampar, hjärtat slår på tok för fort, så det känns som om det ska stanna. Men det blev inte så. Jag har kramp i magen. Jag har ont så fort jag andas. Det är irriterande. Jag vill bara köra igång. Blir det inte bättre, bär det av till farbror doktorn. 

VILL HA EN NY DESIGN PÅ MIN BLOGGGGG! :''(

Take care.

Precis innan man ska dra till skolan denna onsdag, så ringer Lollo. Vår egna låt "Stackars lilla morot" (vilket självklart är min ringsignal) dånade i hela rummet. Garvade lite smått och svarade. Jo, vad får man höra? Att GUNILLA (såkallade Nilla) har tagit sitt förnuft till fånga och intagit vårat gymnasium. Det var ju en kul överraskning alltså!
Fick reda på att jag ska hålla en muntlig redovisning på fredag i naturvetenskap. Lite ztrezzad nu, men han sa att det inte var så stort arbete. Okej, det kändes bra att höra!

Jag vet att ni saknat mig! Men nu är det såhär att Tova har varit sjuk.
Jag känner mig helt lam i kroppen, och det känns som om en alien har grävt sig in i hjärnan. Gosh, sitter här och drar in snor för den som undrar. Ska väl snart ta och duscha så man känner sig lite fräsch om man ska tillbaka till skolan imorgon. Eftersom att jag inte tränar imorgon, så går jag bara ifrån kl 10.30 - 13.30.
Har även bestämt att leka med Nillä och Låviza på tårzdag, lite skoj alltså.
Omg, jag hatar falska människor! Nog visste jag att du var elak som en jävla fet gnu, men detta var ju droppen. (Eyy, bry er inte om svordomarna, BARA ATT IGNONERA). Den lilla respekt jag hade för dig nu är bortblåst, GONE FOREVER, MY DEAR!
En dag kommer hämnden. Då ska du bli ägd. Krossad. Du kommer inse hur mycket bättre människor vi är än dig. Du är svag och ynklig. Vill du käfta? Visst, men kom öga mot öga. Snacka inte bakom ryggen, för dina äckliga ord når ändå fram till oss.
Och snälla söta, håll dig till sanningen för en gångs skull.

Jag kände att det var dags för ett inlägg i den här eftertraktade bloggen! Jag kan först meddela att jag trivs som fisken i vattnet/som handen i handsken i den nya skolan! Fast ok, vi har knappt haft några riktiga lektioner än, men det känns bra! Det är alltid lika kul att träffa på Babz i korridoren och på bussen och dra några råa och för omgivningen ofattbara skämt så där som bara vi kan. LOLLO, jag har inte dissat dig i korridoren än! Fast å andra sidan, det är ju nästan tre år kvar.
För er som har sett min bilddagbok, så har ju en i Lollos klass sånt där dagbokslås till hänglås (börjar fan garva för mig själv när jag tänker på det!) Iallafall, igår så hade Lollo namnsdag, och tydligen var Camilla den enda som visste och som kom ihåg att gratta henne. Camilla, tack för att du tar på dig det ansvaret!
Men med tanke på den snälla, generöa och omtänksamma kompisen jag är, så ville jag ge henne en present i efterskott! Och vad är mer passande än ett dagbokslås?! Så jag lade ett gammalt dagbokslås i en liten ask från Guldfynd och gav henne den till henne på bussen idag! Hoppas du blev glad och hoppas den kommer till användning! (Vi fick ju oss ett gott skratt iallafall).

Det som stör mig är idrottsmän och idrottskvinnor, som en gång dopat sig och sedan ändå får delta i OS. Och jag blir ännu mer irriterad om en föredetta dopad vinner guld också. Som idag t ex: Hon från Brasilien som vann OS guld i längdhopp, har varit avstängd i 2 år för dopning. Jag kan aldrig lita på såna personer igen. Som ska fuska sig till toppen, och förstöra både sporten och för sina medtävlande.
Om man dopar sig, så ska man vara avstängd för alltid. Man förtjänar inte en andra chans efter något så idiotiskt dumt beslut att använda sig av olaga medel för att man så gärna vill vinna. Men hur kul är det att vinna med fusk? Det kan väl inte kännas välförtjänt och det kan väl inte vara sann glädje och äkta glädjetårar när man står där på prispallen och nationalsången spelas och man tar emot en guldmedalj man inte ens ska ha? Och sedan få ta emot publikens och världens jubel? Falskt, är det enda rätta ordet.

Michael Johnsons världsrekord på 200 meter som han satte i OS i Atlanda 1996 - är ett världsrekord som man fram tills idag trodde var helt och hållet omöjligt. Inte fanns det på kartan, att 2008 i OS i Beijing skulle det fantastiska världsrekordet på 19.32 sek att ryka, och att ny friidrottshistoria skulle skrivas.
Michael Johnson anses vara en av de största friidrottarna genom tiderna. En riktig friidrottsikon av absolut högsta klass. Men en ny generation talangfulla löpare har visat sig framme för att slåss om den högt uppsatta rollen, och visst är Usain Bolt, nya världsrekordhållaren på både 100 meter och 200 meter en som skulle kunna ta över den positionen.
Det nya världsrekordet som ligger på 19.30 sek, är ett världsrekord som jag inte tror håller länge. Jag tror att Bolt när som helst, kan göra om det på nytt. Han hade inte oddsen med sig, det blåste trots allt -0.9 sek i motvind, och de är det här marginalerna som spelar så stor roll i friidrottens tuffa och finkänsliga anda. Med +2 i ryggen, lite mer motstånd och en kanonform, så är det nya världsrekordet borta.
Jag tycker att hans världsrekord på 200 meter är en större bragd än det han satte på 100 meter. Inte trodde man att sprinterkungen Michael Johnson, som dominerade 200 meter och 400 meter, att hans rekord skulle vara bortblåst 12 år senare. Men kul är väl det. Dags för tronskifte i friidrottsvärlden. Adjö med Stefan Holm, och välkommen en annan talangfull och finnig tonåring, som är en oslipad diamant och har hela karriären framför sig.